Idag är vi lättade och glada!

Var en orolig väntan, på telefonsamtalet från lasarettet. Tills i går kväll hade vi ett namn på den manlige läkaren. I morse blev han plötsligt en kvinna, övervakande en tredje person. Inte heller den planerade tiden höll, utan vips så var den kraftigt tidigarelagd! Bara att kuta benen på ryggen.
Nu vid tretiden ringde det äntligen, och det var mamma själv som pratade. Lite sömnig på rösten, men fullt redig. Det har gått bra.

Jag och hunden hade sysselsatt oss, med en stadsrunda. Gjort hemkomsten lite trevligare.
Vad kan det tänkas vara i det gröna paketet? ;)
Det blå känner du redan till. Det är den från Eli.