söndag 18 januari 2015

Kulturväven, WTF?

Jag nedlät mig tidigare att gå på invigningen, av både tomt, oönskat bibliotek den 21/11 och dyrt mans-hatar-museum. Mest p.g.a. bristen av andra evenemang i Umeå! (Det har blivit så dyrt, plötsligt.) I stort en upprepning på kulturhuvudstad-årets öppnande, med småbarns ljuslyktor vid några utplattade renar att sitta på. Till minne av den turistlämpliga samekultur, som gav oss bidragspengarna!

Kultur ursäktar dåligt beteende och av-arter. Vävar sätts upp, för att ta till vara på återvunna trasor.

-Så sett, tycker jag nog att man har valt ett mycket passande namn, åt den kolossala whiteboard-klossen! Den ny-tänkta kopian, av både danska och norska föregångare. Här står den, och skymmer älvs-utsikten för fritids-flanörerna. Plasthuset/ den strandade Finlands-färjan/ storpamparnas tupperware-party. Kulturväven, som blev för liten för allt. Beslutsfattarna är ändå mycket nöjda!

Vi Umeå-bor fick en färdigtryckt åsiktstidning före öppnandet, så att vi alla skulle tycka det var fantastiskt bra. Uppköpt journalistik!

Vad får vi för våra höjda skatter?
Ett behov att bygga om, och fortsätta lorta ned resten av det nu tömda centrumet. Om-flytt av buss-trafiken, så att den åter flyter förbi biblioteket. Ett ökat behov av överkomliga lokaler, för den kreativa gräsrotskulturen. Ett två-årigt upprepande, av den lesbiska kvinnojourens mantra: "Män är odjur"! Vad skulle hända i media, om "män" i feministers tal byttes ut mot "invandrare"? Hur lång tid skulle gå, innan det skreks om politisk korrekthet? Att det är några få socialt missgynnade offer, som ställt till det.
Vi får gemensamt svettas under ålderdomligt ineffektiv och varm lys-teknik, kring en mattklädd rör-hög. Medan vi ser en fredlös mans-varg smyga kring på ena väggen, och en upplyst kvinna i nattsärk envist kastar sig mot en trädstam?
-Oh, vilken innerligt djup barfota-upplevelse! Tänk, vad kvinnor kan?

Utanför svett-lokalen, väntar nästa dyra plagiat: Kärringen mot strömmen, en drift med kinas detaljerade terrakotta-armé. Varken min mormor, eller tanten i trappuppgången, skulle ha tyckt om att bli utnyttjad i det här ensidiga syftet. De hade sina gamla värderingar! De tyckte om sina män, respekterade och saknade dem. Uppskattade mäns uppfinningar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar