Borta är de hållbart korta transporterna, med presentbutiken på hörnan, kom & lek för de små, UG för de odrägliga, ICA i botten på mitt hus, Konsum på krönet, kiosken i botten av nästa höghus, och banken i punkthuset ovanför.
Borta är integrationen av generationer i varje mini-centrum, merparten av den gigantiska lekparken utan säkra leksaker i. Ersatt med en kolonilott för de äldre, som lämnat området för kort-tids-boenden åt nu ensamma pris-spekulanter, och den obligatoriska spelbutiken med sitt utbud av herrtidningar åt taxi-chaffisar..
Känns lite märkligt, att man trampat runt här, på en röd Ferguson plast-traktor med moddade gräv-aggregatet och hemsnickrade släpet bakpå. Iklädd jeans-overall, jeanskeps och söta små blå träskor att moderiktigt vricka fötterna i! Kvar finns ännu gömstället för skatterna, i en nedfart till vaktmästarens garage. Minns inte vad som var så värdefullt? Men viktigt var det säkert!
På vintrarna fick man hjälp av friställda morföräldrar, vilka agerade lek-kompisar i snöhögen. De tillät sig bli gamla. Ingen rös till, när områdets snöröjare plockade upp ett barn i hytten, istället för att likt grann-alkisen gräva över det.. (Jodå, två skopor sursnö begravde mig som två-åring. Bara stöveln som stack fram.)
Geijer-affären var helt otänkbar ännu. Än mera tanken på sex med underåriga. Förgripa sig på barn? Nej. Farbröder var mysiga. Nakenheten intill buss-kurerna, självklar i den tiden. Männen måste få dryfta sig med något.. Hur skulle det vara om män inte intresserade sig för kvinnor!
Det var helt normalt, att barn skaffade sig låtsas-farmödrar i trapphusen. De som hade gott godis, var populära. Polka-snittar och kungen av Danmark, fastkladdade i en kristall-skuren glas-skål på fot.. Alltid på plats, vid köksfönstret eller på rumsbordet. Starkt blandad BOB-saft, i en gammal glasflaska. "Hemgjort"..
I källaren till grannhuset, huserade "Gringo". Ett fantasi-monster som syrran och hennes kompis försökte skrämma mig med. Mest för att hålla mig på avstånd. Det genomskådades förstås, och jag konstaterade bara att syrran var dum. (Kompisen var mycket snällare!) Idag skulle det kallas ngt. annat, när man lurar ut en fyra-åring på okänt område, och lämnar den där ensam.
I botten av vårt hus, och i de flesta insatshus på den tiden, kvoterades det in socialfall. Vi fick en privat bordell och supar-kvart under oss. Nöjet var att åka leksakslåda över golvet, morgnarna efter att de haft sina skrän-fester.. Vi kunde höra grälen, hund- och barn-misshandeln upp via ventilationen i köket. Soc. tyckte att vi kunde lyssna på ngt. annat. Polis- och social-tjänstemän kom gående tillsammans, och pratade längs vägen, om vem som skulle sätta på moder respektive dotter?Fick bli påse över huvudet, på kärringen.
För egen del innebar dessa inkvoterade socialfall, att leksaker, kläder och barnvagn stals, trasades eller brändes sönder. "Utlåsta" flickor som sov i lekparken, och kissade inne i lekstugan.. Konstigt. Så gjorde man ju inte? Det fanns ju en buske!
Tydligen var min plats i sopnedkastet, enligt vad som sades i trapphuset. Mina föräldrar såg sig tvingade att sälja en betald insats-fyra, och friköpt tomt med nybyggd stuga i Sörmjöle, då skyddsnätet prioriterade denna "service-inriktade barnfamilj" före alla betalande svensson´s.
Det ändrades snabbt på, när vi sålt nyrenoverat till en läkarfamilj.. De vägde tydligen tyngre? Plötsligt skulle alla problem ut till Alvik en period. Innan där byggdes miljon-stugor.
Kanske därför, som jag kan tycka att missbrukare har fått nog hjälp redan? Inte många andra som får så många chanser i livet, eller får kosta så mycket för andra! De som sköter sig i skolan, faller offer för hån, eller värre. Står sedan där skuldsatta utan hjälp från AF, då de redan har färdiga, obrukbara utbildningar! Man skall alltså missköta sig? Flyta fram på åtgärder. Något annat kan jag inte få ut ur de lärdomar man gett mig. Antingen föds man snusk-rik och obekymrad, eller så förblir man enbart samvetslös. Allt annat är tecken på svaghet, något att utnyttja.
Snopet när alla börjar tillämpa det resonemanget, och kineserna tillhandahåller billigare, kunnigare arbetskraft. Då är inte EU´s kulturstads-designade hytt-monterings-håla mycket värd, med sin bort-städade självförsörjning? Alla bor i bank-ägda små fuskrenoverade blå-betongs-tetror utan odlingsytor, utan insikt om hur skört det hela är. Ännu ett litet varsel, och ett radon-boende på exekutiv.
Mitt i denna vårpromenad, kan jag känna en glädjens ironi. Över att de som drev mig till alla dåraktiga chansningar, med själva livet (för att alls stå ut), nu är de som får fortsätta att betala för det. Medmänsklighet på krita! Det enda de förmår, framtvingat. Ännu ovetande, om att jag alla dessa år bar kniv i samtliga plagg. Skyddade mage och lungor mot deras skor och vassa kast-föremål, med pocket-böcker i fickorna.
Låt dem sträva fram, med sina försummade ex-familjer, emot sin flärdfulla pension vid 70, och dö av stress, sena kvällar och osunt vräkiga matvanor vid 63. Får vi se vem som hann ta vara på livet. Njuta av vad som faktiskt var.
De mångas dröm, att hinna ta det lugnt, vid den röda stugan med de vita knutarna. Känna sig fri, att kunna se vem som helst i ögonen. Utan att känna dåligt samvete över saker gjorda, eller ord sagda. Känna oro, över väntande karma. Det mesta har ändå redan hänt.
Det var inte hela världen. En fnärt i kosmos, är vad vi är!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar